Jag har tänkt att berätta om ett ögonblick ifrån i våras. Det är något som har fått mig att förstå många saker. När Rasmus gjorde slut kände jag för ett ögonblick att hela världen föll under mig. Det måste ha varit det värsta som kunde hända just då. Men på ett sätt så var det inte dåligt. Jag fick lära mig att gör man misstag får man tillslut stå för det, att man ska glädjas åt det man har för man vet aldrig när det försvinner. Att man ska ta vara på dagarna och göra dom minnesfulla. Man får även lära sig vilka ens riktiga vänner är. Det är dom som lyssnar och orkar lyssna 1000 gånger om när man pratar om exakt samma saker.

Nu ungefär 8 månader senare har jag förstått allt det här. Det tar ett tag men man hittar tillslut tillbaka. När en dörr stängs öppnas två nya! Kom ihåg det.