Min första kärlek var Rasmus. Vi blev tillsammans den 19/10-2008 och var tillsammans i ett och ett halvt år ungefär. Vi lärde nog känna varandra genom min storasyster, för det var hon som var kompis med honom. Sen började vi prata och ja, resten förstår ni nog. Jag hade alltid roligt med honom och han fick mig alltid att skratta. Han var som min bästa vän. Jag litade fullt ut på honom och gör fortfarande! Han kände mig verkligen utan och innan. Rasmus visste exakt hur han skulle få mig sur, glad, ledsen osv. Just efter vi hade gjort slut så var det väl lite jobbigt att prata med honom och så, men nu är vi bra vänner och det är jag glad över. Men visst saknar jag honom lite då och då, det tror jag aldrig att jag kommer sluta göra. Han är och kommer alltid vara speciell för mig! Det sägs att man aldrig glömmer sin första kärlek. Hoppas du är lycklig babyboy!